San Francisco, Sacramento, Los Angeles, Bakersfield and back
Posted by: Erik // Category: Pacific Beach LifeJajjamen. En riktig långresa blev det. Ungefär 800 miles körda (nästan 130 mil, att jämföras med sträckan Göteborg-München) och en massa kul upplevelser. Vad sägs om att köra en bil med växelspaken på ratten (som i amerikanska filmer), se äkta tumble weed på vägarna genom öknen (eller något som liknade öken iallafall) och vakna upp till en soluppgång i en Porsche?
Resan startade från San Diego klockan halv tolv på kvällen efter många timmars packande av Bennes saker. Diverse mat- och sovstopp på vägen (sammanlagt ca 30 min sömn) gjorde att vi inte kom fram till San Francisco förrän efter 10 morgonen därpå. En nattlig resa på 500 miles (80 mil). Mums. Väl där vilades det en del innan lunch inmundigades med vännen Markus från Chalmers, som nu bor i San Francisco. Därefter togs det en sväng på stan, och jag kom på att jag saknar staden. Faktiskt. Lite kallt var det framåt eftermiddagen, men det var rätt skönt att få lite kall blåst på sig, för en gångs skull.
Det togs alltså farväl till Benne och jag åkte med Ashley och familj till deras hem i El Dorado Hills, som ligger utanför Folsom (där fängelset ligger som Johnny Cash sjunger om), som ligger utanför Sacramento (där Arnuld bor), som ligger ca 2 timmar från San Francisco. Väl framme blev det sushi och 12 timmars välbehövlig sömn. Söndagen var föga händelserik innan flyget tog Ashley och mig till Burbank utanför LA. Där hyrdes det en bil, och denna gången blev det en fräsig Dodge Charger (som faktiskt var en väldigt klen bil, skulle det visa sig) som IKEA betalade för (i och med min intervju där på måndagen). Jag kom på precis nu hur mycket jag gillar parenteser (och kanske (men bara kanske) alltid har gjort). Nåväl, bilen tog oss hem till downtown LA där det kalasades på köttbullar, gräddsås (båda från IKEA) och potatismos (från Target). Gott som bara den. Samtidigt som det åta kikades det på filmen Juno (som iofs har setts innan). En mycket bra film. På måndag morgon gjorde jag mig iordning för att ta mig mot Bakersfield där IKEA har sitt jumbo-stora distributionscenter för västra Nordamerika. Mitt ute i öknen ligger det och temperaturen uppmättes till över 100 F (38 grader Celsius). Detta var dock inte så varmt eftersom det var typ 47 grader på sommaren. På IKEA pratade jag med diverse människor innan bilen tog mig hem till San Diego igen. Tydligen hade det regnat hemma i Pacific Beach under morgonen, men jag fick inte en droppe på mig i öknen, så jag väntar fortfarande på första regnet i USA (sedan 24 juni). 99 dagar utan regn nu. Det talas dock om att det ska bli regn på lördag, men idag är det supersol och ca 30 grader hemmavid, medan temperaturen är närmre 40 här vid jobbet (som ligger längre in i landet mot ökenområdet).
Oj, nu blev det alldeles för långt…har mer att skriva, men fördelar det på dagarna. På så sätt slipper ni bli trötta i ögonen och jag slipper på valkar på fingertopparna. Bra va?
October 2nd, 2008 at 12:13 am
Det har smugit sig in ett stort stavfel i din text. “nästan 130 mil, att jämföras med sträckan Göteborg-München” ..Du menar väl ändå Göteborg-Boden?!
October 2nd, 2008 at 9:58 am
Kanske det kanske, men det är nästan 140 mil ända dit upp, och München kändes längre bort, så det fick bli det. Nu inser jag hur långt bort Bod’n är dock…